3 september 2012

Den dagen går till världshistorien som den sämsta dagen nånsin tror jag att jag och Micke är överens om.

Började med ett möte som inte blev som vi hade hoppats från början. Vi hade dock fått föraningar om att det skulle bli så. Ni kommer få reda på mer om ett par veckor eller så.
Så det är bara att lägga det bakom sig och gå vidare. Boka nya möten.

Sen fick Mathilda fatt i Mickes mobil och tappade den i klinkergolv så den delade sig. Inte första gången det händer, men denna gången gav telefonen upp. Skärmen var svart med streck på i regnbågens alla färger. Dagens I-landsproblem kan tyckas. Men det är ju bara det att Micke har alla sina jobbkontakter i mobilen. Typ en 100 nr till alla bönder han kör till. Samt annan viktig info han behöver till varje bonde.
Som tur var hade han ringt de flesta han skulle till idag iaf när telefonen havererade. Han fick låna min mobil och ringa de två sista. Som tur var hade han deras nummer uppskrivna på ett block i bilen.
Vi var ju en bit hemifrån när det hände.

Hungriga som vargar, och sådär hungerirriterade som vi båda blir, var vi när vi körde mot Vinslöv. Bestämde oss för att beställa pizza och äta hos pappa. Pappa var iväg och spelade Brigde. Men jag hade ju nyckel.
Innan vi körde hem skulle jag ta ett sista farväl av min hund. Mer om det i ett separat inlägg.
När jag precis hade gått ut på baksidan med honom hörde jag Micke på framsidan, vråla efter pappas hund Ludde. Jag gick fram och Micke sa att Ludde hade stuckit. DOH!
Jag gick upp i skogen bakom pappas hus och letade. Tillbaka hem till pappa för att kolla om han kommit dit. Men nej. Så jag fick gå tillbaka upp i skogen. Ringde Gittan för att se om hon kunde komma och hjälpa oss, men hon svarade inte. Klockan var runt 19 när Ludde stack. Vi hade en timmes väg hem, och Mathilda skulle ju till dagis idag.
En halvtimme senare, när jag irrar rundor och letar i skogen, kommer plötsligt Gittan. Jag hade skickat ett sms till henne och förklarat läget. Så hon kom direkt när hon såg det. 2 minuter senare kommer Ludde lunkandes med tungan vid knäna.
In med honom, snacka några ord med Gittan, sen packa in allt i bilen.
Det sista vi gjorde var att ta min kamera, Eddie och barnen och gå bak på baksidan för att ta några sista bilder på Eddie.
Totalt rödgråten var jag när vi släppte vi in Eddie igen innan vi satte oss i bilen och körde hem.
En bit på väg trodde Micke att han glömt sin mobil hos pappa. Så vi fick stanna och leta igenom bilen. Hittade till slut telefonen och vi körde vidare. Halvvägs hem frågade jag Micke om han tog min kamera. Nej det hade han inte gjort. Så vi fick stanna igen och rota igenom bilen. Ingen kamera. Micke mindes att han lagt den på gräsmattan hos pappa när vi var där ute. Han kunde inte minnas att han tagit in den sen. Pappa var som sagt och spelade Bridge, och då har han ingen mobil med sig. Så vi fick ringa Gittan igen och höra om hon hade lust att köra bort till pappa och kolla efter kameran. Det gjorde hon. Men där fanns ingen kamera. Jag tänkte och tänkte, men kunde inte minnas att jag tagit in den. Gittan hade ingen nyckel in till pappa, så det var bara att vänta till pappa kom hem vid 22.30. Vi ringde och bad honom kolla där inne. Men han hittade inte den. Han var ute och kollade, men den fanns inte där heller. Jag svor för mig själv medans pappa letade vidare där hemma. Till slut hittade han den. Den hängde på en krok i hallen. Antagligen är det jag som hängt den där, för Micke är helt 100 på att han inte gjort det. Jag var helt väck i hjärnan då jag bara grät över Eddie, så jag kunde inte minnas att jag tagit in den.
Jag drog iaf en lättnads suck över att kameran var hittad. Sen kröp både jag och Micke till kojs, hos var sitt barn i var sitt rum, totalt slut allihopa tror jag. Somnade med världens huvudvärk. Och vaknade tyvärr med densamma.

Men idag hoppas vi på en bättre dag.