På gång eller inte på gång?

Vi var bjudna hem till Ida och Andreas idag då Ida fyllt år. Vi packade ihop vad vi skulle ha med oss. Jag hade en lite lustig känsla i kroppen och sa till Micke lite på skoj att "vi kanske skulle ta BB-väskan med oss". Men äh, det är ju 2-3 veckor kvar.
Vi begav oss iaf. Körde först inom Netto i Hörby och kollade lite. Jag kände av lite ilningar i skrevet.
Sen var vi och hämtade en ståbräda. Micke fick fixa det för jag pallade inte gå ur bilen.
När vi sen var i Sösdala var Micke hungrig, så vi stannade på ett ställe för att äta. Vid det laget hade jag så ont och det tryckte neråt så intensivt så jag kunde knappt gå. Inga värkar alltså, utan "bara" ilningar och ett jäkla tryck neråt. Mådde småilla med.
Planen var sen att köra in till Hässleholm för ett par ärenden. Men jag sa till Micke att jag inte skulle klara av att gå där. Fick ju gå med myrsteg för jag hade så ont.
Så vi körde till pappa istället. Väl där ringde jag till Ystads BB. När jag förklarat alla krämpor och symptom sa de att det ju lät som det kunde vara på gång. Samtidigt som de ju inte var helt säkra. Men troligtvis då jag haft rosa flytningar under dagen.
Vi avvaktade några timmar hos pappa. Skulle inte vara hos Ida förrän vid 17.
Jag sprang på toa sjukt många gånger hos pappa. Och så fort jag satt eller stod upp fick jag jätteont. Lugnade sig om jag låg ner. Konstigt.
Iaf bestämde vi oss för att köra hem igen. Eddie fick stanna hos pappa, om ifall vi skulle behöva åka in.
På vägen hem började jag få rejäla värkar. Regelbundet. Eftersom vår barnvakt har ett par timmars väg till oss bestämde vi oss faktiskt för att ringa efter henne. Men, givetvis, en halvtimme senare avtog alla värkar. Har haft lite känningar igen under kvällen. Och det verkar vara slemmisen som har gått. Så vi hoppas det ska ta fart här igen.

Nu ska jag iaf försöka vila, så får vi se vad som händer. Det är ju egentligen ett tag till. Så det är mycket möjligt att det inte blir mer just nu.
Vi får se, helt enkelt.