Ska det va så svårt?

Mathilda somnade inte förrän 21.10 igår. Suck, liksom. Man vet ju att hon blir trött dagen efter när hon somnar så sent. Får hoppas hon somnar i tid ikväll. Hon borde ju va trött.
Sen vaknade jag vid 4.15, strax innan Micke startade upp lastbilen. Bebis i magen bökade rundor och sparkades som bara den. Så jag låg vaken 1,5 timme innan jag somnade om igen.

Mathilda har börjat visa mer trots de senaste dagarna. Tramsar när vi äter. När man säger till henne så skriker hon "stopp" och typ hytter med näven åt en. GAH! Sen kastar hon med maten och gaffeln.
Gäller att ta ett djupt andetag och säga till henne lugnt, men bestämt.
Sen är hon extremt mammig igen. Vill helst att man ska bära henne. Men icke sa Nicke!
Hon är två år och har egna ben att gå med. Dessutom ska jag ju helst undvika att bära tungt nu.
Om jag kan.

Samtidigt som hon är trotsigare än nånsin är hon lika kramig och go som vanligt.
Leker mycket med dockorna just nu. Kramar dem, pratar med dem och kör dem i de olika vagnarna.

Mer om Mathilda vid ett senare tillfälle som sagt...

Jag har åkt på en förkylning och är tröttare än nånsin. Jag var ju trött redan, men nu är jag trött så jag är småyr och nästan skakig i kroppen. Men tror ni jag kan lägga mig och vila på dagen när Mathilda är på dagis? Nääää. Det finns ju så mycket som behöver göras. BAH!
Ska det va så svårt att vila liksom?
Jag kan inte koppla av när jag lägger mig, utan ligger bara och tänker på saker som behöver göras.
Det viktigaste nu är vila. Måste få in det i skallen...

Får väl ge det ett försök till, innan det är dags att hämta yrvädret!