tisdag 22 mars 2011
Nattskräck?
"Anfallen varar i mellan fem och femton minuter. I själva verket är barnet inte
vaket utan i djup sömn. Det reagerar inte på dina försök till tröst,
utan kommer snarare att försöka knuffa bort dig. Du bör därför inte
försöka väcka eller lugna barnet, eftersom det ofta sätter sig till motvärn
så att anfallet förstärks. Var närvarande och se till att barnet inte skadar sig.
Efter anfallet kommer barnet till ro igen. Ofta somnar det utan att ha vaknat helt."
Så står det om nattskräck på [denna sidan].
Det stämmer in exakt på Mathildas beteende igårkväll.
(Det enda som inte stämmer in är hennes ålder, då det vanligtvis drabbar barn mellan 3-10 år.)
Hon "vaknade" ca 1 timme efter hon somnat. Skrek som fan o va ledsen.
Jag tog upp henne, men det gick inte alls att trösta, på nåt sätt. Hon bara försökte
krångla sig ur famnen. Hon va helt hysterisk. Vi fick liksom ingen kontakt med henne.
Hon hade ögonen öppna, men man såg liksom att hon inte va vaken.
Efter ca 10-15 min började hon lugna sig succesivt. En stund senare va det som hon vaknade på riktigt.
Detta har hänt 2-3 gånger tidigare.
En gång när det va såhär tog jag upp henne o la henne mellan oss i vår säng,
men hon bara fortsatte skrika. Tog upp henne i famnen o vankade av och an med henne.
Men hon bara skrek o skrek.
Som Micke sa, kan varken han eller jag trösta henne är det nåt som är galet.
Hon är ju väldigt mammig nu, och jag kan alltid få henne lugn om det är nåt annars.
Fruktansvärt frustrerande...
Rådfrågade på FB, men de flesta verkar missta detta för vanliga mardrömmar.
Det är det inte. Så mycket kan jag säga. Hon har haft mardrömmar nångång,
men då blir hon ju lugn när man tar upp henne. Hon vaknar även då.
Nån med erfarenhet av nattskräck hos mindre barn?
Alltså inte vanliga mardrömmar när barnet lugnar sig när det kommer upp till en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min son har haft nattskräck lite till och från och det började vid 1½ år ålder tror jag det var. Jg är helt övertygad om att det var nattskräck han hade och fortfarande har ibland. Tror absolut att mindre barn kan ha det. Skitläskigt tycker jag att det är när han blir så hysteriskt rädd för nåt
SvaraRaderaJa, det är frustrerande när man inte kan göra nåt. Just att det liksom inte går att väcka henne heller.
SvaraRadera